och jag hatar dig. jag vill inte minnas dig mer. du äcklar mig. när jag trodde på kärlek och höll din hand genom stockholmsnatten och gatuljusen förberedde du tortyren i bakgrunden. de andras tortyr som jag slapp undan. den vidriga sträckbänken där du trasade sönder varje liten muskel i min kropp med ditt våld. och jag visste inget. men det var mig du skadade. jag hatar dig. jag hatar att du var den första jag kände kärlek från, för jag vet inte om det stämde. jag vet inte vad kärlek är, för du gjorde mig så jävla illa.
jag är någon annan nu. du behöver inte ge pappan de smutsiga pengarna. du behöver inte hålla min hand. du behöver inte visa upp mig som en trofé. du kommer inte åt mig igen. jag avskyr dig. jag avskyr dina kyssar, dina händer, dina ord och dina pojkögon. fan.
jag är någon annan nu.
jag är inte en sönderknullad sjuåring längre. jag är inte en trettonåring som smeker sin far. jag är inte horan du sålde dyrt och offrade för pengarna. jag är inte din. inte hans. inte någons. jag är min. och jag hatar äcklet ni planterade i mig. för det försvinner inte. det är som sperma och spyor inom mig som ska bestå av min själ. jag önskar att någon hade stoppat det långt innan.
Modersfamnen som säger:
jag var bara ett kvarter bort.
jag önskar att du hade varit hos mig, räddat mig. att någon hade sett mig på det sättet då.
att någon hade sagt: du är ren. jag älskar dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar