helheten av ett trasigt liv.

vågar inte möta hennes blick när skuldkänslorna tar över. när jag inser att jag har fått nog. när jag förstår att det som gör mig mest arg just nu är att det är på mig ansvaret ligger. att sätta dit dem. jag måste kunna berätta, kunna ta fram vittnen och bevis och jag måste slita ut allt inuti mig och berätta hur jävla vidrig jag var när jag knullade maktens män. för det är precis det han kommer att säga. att jag ville det, att jag tyckte om det, att jag tvingade mig på dem. han som jag brukade älska. han skulle aldrig hålla mig om ryggen. 

maktens män skulle säga att jag hittar på för att få uppmärksamhet eller ta ifrån dem deras makt. de skulle ifrågasätta mig igen. och nu när jag verkligen minns. nu när jag ser mönstren. hur jag uppfostrades till att ha sex med gamla rika gubbar med makt. och fan vad jag mår illa när jag ser det. jag mår så jävla illa. 

när jag var barn såg jag det annorlunda. för att överleva separerade jag så mycket det gick. delade mig i fler, delade minnena, delade människorna runt mig. varje övergrepp var på ett sätt det första. för att jag inte kunde hantera mer än just den stunden. jag kunde inte hantera rädslan för att historien skulle upprepa sig. medveten närvaro var ju för fan precis det jag sysslade med. tills jag trodde att jag skulle dö. då delade jag mig. då kunde jag inte vara kvar. 

jag ser allt nu. det var inte bara en kväll när jag var 14, en helg när jag var 10 eller en morgon när jag var 5. det var tusentals gånger. det var inte bara pappa. det var till och med storebror. och jag kan inte förklara det. nu skäms jag för att jag vet att det var fel. men då. det handlade om kärlek och att vi båda trodde att sex var kärlek. och jag har upprepat det han gjorde. för det räddade mig undan ångest.

och på något sätt dras jag in i det där igen. och jag vill inte låta någon komma nära.