sorgebarnet.

underströmmar av sorg, genom dagarna genomsyras jag av så många frågor. så många frågor utan svar, så många livlösa bilder i mitt inre. jag önskar det barn jag en gång var så mycket annat, men det finns ingenting jag kan göra för henne i det som redan har passerat. jag kan bara leva i dagen idag och vaka över mina gränser så gott jag kan. jag kan låta honom sova vid min sida, smeka min kind och jag kan försöka förstå varför han ännu inte har gått sin väg. efter alla ord som hamnat snett, efter att i stora drag ha fått se den historia som har skapat oss. som skapade splittringen, kaoset, skräcken och allt det han möter i min blick. i hennes blick. i våra gröna och blå nyanser.

och jag gråter knappt längre. jag ser Lily inuti och jag ser henne blomstra, men hennes blick är nedslagen och jag vågar inte be henne att stanna. jag ser den flicka som skulle ha blivit en dotter, ett liv, någons stora kärlek, en mamma. jag ser mig i spegeln och jag ser hur jag förändrades den dagen han tog henne ifrån mig. jag kommer aldrig bli densamma. jag kommer aldrig att få tillbaka den del av mig som begravdes med henne. jag kommer aldrig glömma det han gjorde. jag önskar att jag aldrig hade rättfärdigat det. att jag aldrig hade förnekat hans våld. jag ser att förnekelse var en del av överlevnaden. jag ser att jag inte hade någon annan.

jag var under behandling, men de ifrågasatte varje ord. jag hade nyligen berättat om gruppvåldtäkten, börjat berätta för dem om prostitutionen och drogerna. men de trodde mig inte ens där. de ville inte se det som var min vardag. de ville inte lyssna på det som inte ens var den svåra biten. jag hade tänkt berätta om dig Lily. men de ville inte höra på. de jävlarna orkade inte höra att jag knullade män för piller och kickar. de jävlarna orkade inte ta in att jag knullade ur mig rädsla och självhat med vem som helst när som helst. hur skulle de då ha orkat veta att du fanns? hur skulle jag ha kunnat berätta att barnets far var min hallick och att jag var kär i honom? 

jag hade en enda chans. en liten jävla chans. jag gick till din far och berättade om dig. för att jag trodde, för att jag ville önskade något annat och längtade efter dig. men han kände så klart inte så. alla de där ömma fina mysiga sidorna hos honom var som illusioner. jag kommer aldrig förlåta honom för det, Lily. jag längtade efter dig. längtade efter ett liv där livet fick vara något annat.