lyssna.

han ligger ovanpå mig och andas häftigt. jag vet att han aldrig skulle göra mig illa. jag vet att även om alla ljuden och handlingarna är så snarlika så är det ingen fara. men inuti sväljer jag ner alla minnen så att mina gränser följer med. jag möter hans blick och ler. jag säger att jag vill när jag inte vet vad jag vill. jag låter honom ta tag i mina lår och trots att hela kroppen värker så vet jag att jag att jag gör det jag måste. jag tycker om honom. jag orkar bara inte säga nej. jag orkar inte vägra honom det han vill ha. hans svett droppar ner i mitt hår och jag vill spy, men det är också minnen. han vill mig inget illa.

jag vet att det här är vägen som leder till att ännu ett vi går sönder. ännu en man som jag använder för att svälja ner mina gränser. för att tillintetgöra mig. jag vill inte att det ska vara så, men varje steg nu leder mot vår undergång. jag vill dela mitt liv med honom. jag vill att han ska se att jag är där. jag vill att han ska veta att jag inte är den han tror att han har sex med. men då går han. han kommer ändå att gå. kanske finns det ingen som orkar leva med oss alla. kanske finns det ingen som är stark nog att lyssna. han backar när vi öppnar. när jag sa att det känns sorgligt i mig att de berövade mig så mycket. han backade. han sa att det är ju bra nu. jag svalde.

det är inte bra nu för jag är fast i traumatid största delen av min nutid. jag hör djävulsmamman skrika på mig när jag tittar på mat. jag känner hennes händer kväva mig när jag ska sova. jag hör äckelfarsans stön när jag försöker sova. jag kan inte se på TV utan att vilja kräkas, kan inte gå ut utan att ständigt vara på min vakt. jag kan inte andas ibland för att jag är så rädd att de ska hitta mig. jag ser mig själv i spegeln och vet att jag inte hade funnits om de inte hade torterat mig innan vi skulle fylla ett år.

han vet inget om tortyren. han vet inget om varför mina ben plötsligt kan rycka till eller varför min rygg kröks ibland helt utan anledning. han vet inte varför jag ibland inte är där. han vet inte varför jag finns. jag önskar att det inte var viktigt att berätta. jag önskar att jag kunde börja ett liv med honom utan att behöva tänka på det förflutna. men det finns i allt jag gör. varje målning, varje ord, varje rörelse. jag har överlevt för att ta mig hit där jag är idag.

jag önskar att jag inte behövde berätta om tortyren, men mest önskar jag att han orkade lyssna.