jag kan sakna hans våld

det finns inga blodsband. de höll aldrig. de såg till att jag inte var en del av den här familjen. 

en dotter, nej. jag var inte deras dotter.

min mor har sagt det förr och hon skulle säga det igen om hon hade möjligheten. jag är inte hennes dotter. hon har ingen dotter. min far skulle kunna säga detsamma. jag skulle kunna säga detsamma. 

jag vill inte vara deras dotter. jag vill inte vara dotter om det betyder att de får göra mig så jävla illa de vill utan att ens se att jag är en människa. deras sjuka jävla experiment med min kropp. ändå är det värsta vad som återstår nu. hur kan jag sakna honom? hur kan jag vilja åka dit bara för att känna hans armar omkring mig? jag kan sakna hans våld. hans grepp om min hals. jag kan sakna det.

hur i helvete kan jag fortfarande vara så hjärntvättad av den jäveln? 

han stal varje chans till frihet och liv i min barndom. de förvandlade den till en mardröm. ett krig. men de besegrade mig inte. jag kan fortfarande känna min själs raka ryggrad efter år av övergrepp och sadistisk terror. 

de vann inte. 

min mor förlorade all sin makt den dagen hon lämnade världen. långt innan dess hade jag insett vilken galen ondsint människa hon var. igår var jag med och tog ett avgörande steg ifrån min far. äcklet som haft mig i sitt våld sedan dagen jag föddes. som bara för ett halvår sedan la sin hand på mitt lår och försökte få mig att fortsätta som vanligt. han hade tänkt sig en efterfest i sängkammaren med sin egen dotter den fredagskvällen. han fick inte det. jag hade börjat se sanningen om honom. sanningen som sa att jag inte behövde lyda. jag gick därifrån. det är den enda gången jag har kommit undan. jag kom aldrig undan de tusentals gånger han gick över gränsen innan dess. 

jag avskyr honom. ändå längtar jag ibland tillbaka till den värld jag kunde hantera. en värld där ingen trygghet fanns. en värld där jag inte behövde lita på någon. det var på många sätt en enklare värld. jag längtar tillbaka till pillerna, drogerna. till att vara helt avdomnad, inte känna en känsla. till att inte vara någon alls. det gör fan så mycket mer ont att ta in äkta omsorg och tillåta närheten av trygghet. jag vill lära mig. jag vill bli den person Modersfamnen ser i mig. jag vill se mig själv som den jag borde ha fått vara.