Modersfamnen säger:
skriv.
jag föddes in i vreden. jag lever av den. jag äcklas av att den behöver finnas. idag sändes ett mail till den far som inte var den han borde ha varit. ett meddelande om att det är nog. när det sändes ökade illamåendet. pulsen steg. jag ville göra det ogjort. det var redan gjort.
några timmar senare förstår jag beslutet. det är nog. det måste få ett slut. hans grepp om mig släpper inte för att jag tror att jag behöver hålla kvar det. jag behöver inte det. känslan säger att jag behöver det. känslan säger: vem är jag när han inte längre bestämmer vart mitt liv ska ta vägen? vem är jag utan det han kallar kärlek? vem är jag när han inte tränger sig in i mig och tar mig i sin makt? vem är han utan mig? kommer han att klara sig? jag vill inte tänka den tanken, men det är ett SKRIK i mig som ber mig att ångra det här. att inte gå med på det. det är en liten flicka i mig som säger att pappa behöver mig. att vi inte kan lämna honom, för då dör han. kanske är det vad jag behöver se nu. han kanske måste dö för oss. bilden av den far som aldrig fanns. förändringen som uteblev. sex som aldrig blev kärlek. övergrepp som inte handlade om mig. det handlade om honom. det är han som skriker i mig. hans hjärntvätt. hans järngrepp. jag vill inte vara en del av det. jag vill göra annat av det här livet.
han lärde mig att jag föddes för att män skulle använda min kropp. han lärde mig att min kropp var något han bestämde över. något män fick göra vad de ville med. han lärde mig att utstå lidande oavsett graden av tortyren. redan när han våldtog min fyraåriga kropp visste jag att det var så här jag kunde få kärlek. och jag fick den kärleken. den jag inte ville ha. varje dag han fanns i närheten, varje dag han såg mig, kände han att det var dags för den förbannade KÄRLEKEN. han pressade in den i mig, slog in den, hånskrattade in den i mig. han försökte göra det roligt. han tyckte nog att han var den roligaste lekfarbrorn i världen när han klippte sönder klänning efter klänning framför ett par förtvivlade flickögon. och han gillade det. han eggades av det. och efter att han knullat sönder mitt underliv ännu en gång avslutade han i min mun. sådär som han brukade göra. sådär som han aldrig mer får göra. han har inte rätt till mig mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar