jag avskyr dig än. du var aldrig värd att kallas mamma. jag var värd bättre. jag hade den där värmen du saknade. jag hade livet, men du gjorde allt för att ta det ifrån mig. fick det dig att må bättre? lyckades du ta den där värmen och göra den till din? gjorde du det, "mamma"? förstår du hur jävla illa du gjorde mig? jag är glad att du är död. jag önskar att du hade dött mycket tidigare. jag önskar att du hade varit människa nog att se mig. att se dig själv. att du var alldeles för skadad för att kunna ta hand om ett barn. du kunde ju för fan inte ens se till att du överlevde själv. jag vet att du hatade mig. du lyckades få mig att förstå det. det var inte svårt att se det. alla dina hatiska handlingar sa mer än dina ord någonsin kunde säga. dina ord bekräftade bara att du inte ansåg mig värd något gott. var det för att jag liknade dig? var det för att du hatade att se dig själv i mig, att se den du en gång var?
du hade ingen rätt. vi gjorde alla allt för att du skulle vara nöjd, för att alla skulle vara nöjda. men det räckte inte, för du ville bara förgöra oss. du kvävde oss. du borde ha lämnat bort mig, lämnat bort din dotter till någon som kunde ge kärlek. det du trodde var kärlek var bara dina sjuka behov. dina tomrum som skulle fyllas. det var inte min uppgift. du gjorde det till min. du borde ha sökt hjälp. antagligen var du ändå bortom all räddning. du ville ju inte räddas. du lät din rädsla styra. du lät din ångest förstöra dig och sen skulle den förstöra mig. jag är glad att du är död. du kommer aldrig mer kunna röra mig.
du var nära att döda mig. du tvingade mig till stupet. dina ord gjorde att jag svalde så mycket tabletter att mitt hjärta stannade. läkarna fick igång det igen, men min kärlek till dig fanns inte kvar i det. de sju sekunder det stod stilla gav jag upp dig. jag hoppas att du förstod att det var din skuld, inte min. det handlade aldrig om mig. jag hatar dig för det. att jag inte fick vara jag. jag brukade skina. jag hade en värme i mig. jag var en stjärna.
du offrade mig för att slippa undan. du tänkte kanske aldrig på att jag skulle bli precis lika skadad som du? du tänkte kanske aldrig att det fanns andra vägar? du hade inte hjärta nog. du såg bara dig. du offrade mig för att inte själv behöva utstå de sadistiska övergreppen. du offrade mig för att inte själv behöva hantera dina känslor. du fortsatte bara de onda cirklarna. lämnade mig hos människor som gjorde dig illa. är det så en mamma beter sig? fy fan. jag hoppas att helvetet har alla mina lidanden i beredskap för dig. jag hoppas du får utstå allt du undvek när du offrade mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar