tisdag 16 november 2010

innersta kärnan; en sol.

de ska aldrig få röra mig igen.
det är jag som bestämmer nu.

jag var menad för mer. jag var en solstråle som barn. alla som såg mig blev charmade, sa att det skulle bli något stort av mig. jag hade glimten i ögat. jag hade redan då förmågan att beröra människor. de tvingade fram en armé i min ryggrad. de tvingade mig till tystnad. det var aldrig ett val. solstrålen kvävdes där inne. jag kände hur den skrek för att få finnas, men det gick inte. jag kunde inte tillåta det.
glimten i ögat innebar smärta. fnittret innebar maktlöshet. jag gömde min innersta kärna. de kom aldrig åt den. jag har fortfarande kvar solstrålen i mig. en dag ska jag visa att jag kan vara den där solen. jag ska visa världen att den bor kvar i mig. jag är mycket mer än de gav mig tillåtelse att vara.

de ska aldrig få kväva mig igen.
det är jag som skiner nu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar