jag berättade.
om de sadistiska sjuka jävla övergreppen. elstötarna som brände och ilade i min flickkropp. jag hade en fyraårings upplevelse av världen första gången min far trängde in i min barnakropp. innan hans äckel kom in i mig och började ta över mig. och jag skulle aldrig bli densamma. jag skulle aldrig bli ren igen. det är tjugo år sedan och han finns kvar i mig. han våldtar min själ varje gång jag slappnar av. det finns ingen vila. jag har ständig försvarsberedskap, full styrka. armén med laddade vapen. ammunitionen som skapades utifrån deras vidrighet. det finns inga ord. de skulle aldrig få vinna.
jag berättade.
om hur modern överlämnade mig i hans våld. först slog hon. och sparkade. kastade mig in i väggen tills allt snurrade i smärtan. och så gick hon med orden "fortsätt tills hon svimmar, jag vill ändå inte veta av henne". och hon lämnade mig där. hon som borde ha skyddat. men det gick inte att älska mig. jag var ett oälskat barn. och hon gick. sa att jag fick ta hand om det jag hade ställt till med. och jag tog hand om honom. precis som han ville. precis som hon menade. jag särade på mina ben och lät honom knulla mig tills jag svimmade av utmattning och smärta. tills jag slutade känna. slutade bry mig.
jag berättade.
och jag tänker aldrig låta någon tysta mig igen.
/S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar