men det är bra nu.

allt är bra nu. det finns inga taggar att väja undan för. allt är bra nu. det finns inga män som våldtar här. allt är bra nu. jag har nya föräldrar. allt är bra nu. jag har en pojkvän och jag studerar igen. allt är bra nu. jag har en plan för min framtid och det finns de som tror på den. allt är bra nu. de hör aldrig av sig mer. allt är bra nu.

det bara känns inte så. för jag är inte bra än.
jag
är
inte bra
än.

jag bär på en krossad stenmur, på miljarder sorgefåglar som trängs inuti min bröstkorg och det bor hemska ångestvarelser i min kropp som pressar ihop mina organ så att jag tappar all luft. jag ser mig i spegeln och ser hur en hjälte faller. jag var hjälten, jag var horan och jag var regenten på samma gång. jag var någon annan då. den här versionen har inga fördelar.

den här versionen är söndertrasad och naken, vilsen och dödslängtande. jag vill inte vara med och se mig falla sönder. jag vill inte känna hur min hud krackelerar av deras händer. förövarhänder och kukar som pressar sönder mig. det är minnen, bara bara minnen och ändå: det händer fan i mig här och nu. hur ska jag komma över alla jävla kukar och band och alla löften som sprack som såpbubblor? borta. jag minns inget vackert. jag minns inte solskenet för min värld var i mardrömsljus och jag sjöng mig bort till en annan tid då jag var fri. jag blir inte fri.

men allt är bra nu.

det är bara jag som är fel. bara jag. vi kan glömma det, radera mig, låta mig skjuta mig. allt är bra nu och ja, jag borde väl le och säga tack och vara glad och kanske tro på något för en gångs skull. för allt är bra nu. när ska min tröga hjärna fatta det? när ska jag sluta gråta, sluta få panik och skaka? när ska jag fatta att det är dags att sluta tjata, om pappsen och torskarna och han som dödade sin dotter?

Lily, min Lily. allt är bra nu.